Igår red jag och Nicolie ut i Arrie :) Bunny var ganska stark och har börjat dra upp huvudet ganska mycket.

Jag har ridit henne utan martingal sista tiden för att jag inte riktigt fått upp huvudet ibland. Nu har hon kommit på hur hon ska komma undan när jag bromsar henne, då hon drar upp huvudet så högt så man inte kommer åt henne. 

I galoppen blev hon as stark och jag satte till för att göra några tydliga halvhalter då hon rusade ganska mycket i galoppen och ville inte riktigt sätte baken in under sig. Mina halvhalter tvingar henne i princip att sätta under baken, men hon tyckte det var ganska jobbigt och försökte streta emot. Plötsligt glider hon med bakbenen istället och vips så bara trillar hon åt sidan istället !?!

Så vi går alltså omkull och mitt ben hamnar såklart under henne, men det klarade sig bra iallafall!

Grejen är den att hon egentligen inte är klumpig om hon bara försöker, men hon bryr sig inte. Hon är alltså lat och vill inte anstränga sig i onödan och det verkar som hon hellre tar ett fall än att försöka hålla mer balans på bakbenen och trampa under sig?  Konstiga häst...

Min nacke har däremot as ont idag och det verkar som jag sträckte den rejält igår :/

Jag har länge tänkt på att jag ska skriva ett inlägg om gramantygeln då jag rider med den ganska ofta. En del har olika synsätt på vad de tycker om en sådan hjälptygel. Jag tycker såklart den är bra, men jag vet samtidigt många som inte gillar den.

Idag hittade jag ett inlägg i Hippson som tagit upp just detta. Håller med iprincip allt så jag kopierar texten :)

Det är Linnea Ericsson som har uttalat sig och hon är unghästutbildare i danmark.

Är det någonting i din träning som skiljer sig från andras?
- Jag rider alltid med gramantyglar, även på unghästar, eftersom jag vill att hästarna ska lära sig den rätta formen direkt. Jag vill inte dra i bettet och vara hård i handen för att få hästen i form, då är det lätt att de blir okänsliga i munnen. Själv tycker jag att jag blir mycket mjukare i handen, och hästen uppfattar hjälperna lättare, om gramanen är där och hjälper till. På danska heter det "glidtygel" vilket jag tycker är ett bra ord, eftersom den glider genom bettringarna. Jag kan faktiskt inte förstå hur man generellt kan se gramanen som ett dåligt hjälpmedel, även om den används rätt. 
- En del hästar funkar bra när man tar av gramanen. Några vill gärna ta upp huvudet, men jag tycker inte att det gör något eftersom de har fått musklerna på rätt ställe när de har arbetat rätt i markarbetet. Hur hästen bygger muskler och hur den formas är det viktigaste. Gramanen har jag inte på för att dra ner huvudet utan för att stabilisera formen.
- När jag har bommar framme och hoppar småhinder brukar jag också ha graman på, men då knäpper jag upp den vid handen - i fall att hästen skulle fastna. Då kan tygeln lätt dela på sig och glida ur av sig själv. När jag hoppar större hinder tar jag förstås av den. 
- Många av mina elever, även de som är orutinerade ryttare, råder jag att rida med graman. Det är något man måste lära sig när man tränar för mig. Går hästen i fel form får ryttaren ofta dra och slita mer med sin hand. Med gramanen får de i stället en känsla för hur hästen arbetar rätt och kan då fokusera på att rida mjukt. Det som kan vara risken för den orutinerade ryttaren är att man rider hästen för mycket på framdelen och får den framtung. Därför gäller det självklart att lära sig att använda hjälptygeln rätt, så att hästen bär sig på bakbenen.

Även vad gäller bett har vi också samma synsätt då jag gillar raka bett eller s.k stångbett. Jag red med det på min före detta nordsvensk och där kände man jätte tydligt att han bar sig själv bättre och  blev inte lika framtung. Efter det har jag gärna använt det raka bettet på andra hästar.

Så här svarade Linnea på frågan;

Hur tänker du när det gäller bett?
- Även på fyra- och femåriga hästar sätter jag på ett stångbett om de är hängiga i handen. Jag anser inte att åldern har betydelse för vilken utrustning man ska välja. När hästen sedan börjar bli bättre och mindre hängig byter jag till ett mildare bett.