Direktlänk till inlägg 20 september 2012
Jag har länge tänkt på att jag ska skriva ett inlägg om gramantygeln då jag rider med den ganska ofta. En del har olika synsätt på vad de tycker om en sådan hjälptygel. Jag tycker såklart den är bra, men jag vet samtidigt många som inte gillar den.
Idag hittade jag ett inlägg i Hippson som tagit upp just detta. Håller med iprincip allt så jag kopierar texten :)
Det är Linnea Ericsson som har uttalat sig och hon är unghästutbildare i danmark.
Är det någonting i din träning som skiljer sig från andras?
- Jag rider alltid med gramantyglar, även på unghästar, eftersom jag vill att hästarna ska lära sig den rätta formen direkt. Jag vill inte dra i bettet och vara hård i handen för att få hästen i form, då är det lätt att de blir okänsliga i munnen. Själv tycker jag att jag blir mycket mjukare i handen, och hästen uppfattar hjälperna lättare, om gramanen är där och hjälper till. På danska heter det "glidtygel" vilket jag tycker är ett bra ord, eftersom den glider genom bettringarna. Jag kan faktiskt inte förstå hur man generellt kan se gramanen som ett dåligt hjälpmedel, även om den används rätt.
- En del hästar funkar bra när man tar av gramanen. Några vill gärna ta upp huvudet, men jag tycker inte att det gör något eftersom de har fått musklerna på rätt ställe när de har arbetat rätt i markarbetet. Hur hästen bygger muskler och hur den formas är det viktigaste. Gramanen har jag inte på för att dra ner huvudet utan för att stabilisera formen.
- När jag har bommar framme och hoppar småhinder brukar jag också ha graman på, men då knäpper jag upp den vid handen - i fall att hästen skulle fastna. Då kan tygeln lätt dela på sig och glida ur av sig själv. När jag hoppar större hinder tar jag förstås av den.
- Många av mina elever, även de som är orutinerade ryttare, råder jag att rida med graman. Det är något man måste lära sig när man tränar för mig. Går hästen i fel form får ryttaren ofta dra och slita mer med sin hand. Med gramanen får de i stället en känsla för hur hästen arbetar rätt och kan då fokusera på att rida mjukt. Det som kan vara risken för den orutinerade ryttaren är att man rider hästen för mycket på framdelen och får den framtung. Därför gäller det självklart att lära sig att använda hjälptygeln rätt, så att hästen bär sig på bakbenen.
Även vad gäller bett har vi också samma synsätt då jag gillar raka bett eller s.k stångbett. Jag red med det på min före detta nordsvensk och där kände man jätte tydligt att han bar sig själv bättre och blev inte lika framtung. Efter det har jag gärna använt det raka bettet på andra hästar.
Så här svarade Linnea på frågan;
Hur tänker du när det gäller bett?
- Även på fyra- och femåriga hästar sätter jag på ett stångbett om de är hängiga i handen. Jag anser inte att åldern har betydelse för vilken utrustning man ska välja. När hästen sedan börjar bli bättre och mindre hängig byter jag till ett mildare bett.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 |
19 |
20 | 21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
|